Hem jävla hem

till egenutgivarna hem jävla hem

Hem jävla hem gavs ut på Recito Förlag 2010. Upplagan på 200 sålde snabbt slut. Några ex har jag givetvis sparat själv, som jag motvilligt lånar ut. Pliktexemplar finns på biblioteken. Enligt sista kollen finns de på sju bibliotek utspridda i Sverige.

Det här är det första jag någonsin har skrivit som överstiger 10 sidor, om man nu inte räknar med mina två C-uppsatser. Boken är extremt beroendeframkallande och när man väl har börjat läsa slutar man inte förrän man vet hur det går för Mia. En av mina läsare tycker om drivet i handlingen. En annan ville ge en av karaktärerna ett kok stryk, om han bara fanns. Min granne trodde att jag spanat in hennes tidigare liv med en fältkikare. Well.

Allt började med att huvudpersonen Mia började hälsa på inne i mitt huvud innan jag ens visste att jag skulle skriva en bok. Små anteckningar här och där. När jag äntligen började skriva på ett mer strukturerat sätt var det som om pennan flög över pappret och jag fick skrika: långsammare, långsammare, too much information. Min döda far kom och hälsade på under hela bokprocessen och spridde doften av hårpomada över alla rummen. Det var en tokig, kreativ period. Och tänk att allt började med att jag gick till en kurator för att min doktor trodde att mina trötta axlar måste vara symtom på utbrändhet. Jag älskar att vända ut och in på allt, även på mig själv, så jag tackade inte nej till gratis sessioner där det ska pratas om mitt favoritämne, mig själv. Frågan hon ställde ett av de sista gångerna: Vad skulle du helst vilja göra? Jag lovar och svär att det inte var jag in persona som svarade, utan min själ: Jag vill skriva. Hon frågade vad som hindrade mig från att skriva och jag kunde inte där och då hitta på någon lämplig ursäkt, och nästa dag plockade jag fram ett anteckningsblock och började skriva. På den vägen är det. Jag tror fullt och fast att mitt livs mission är att skriva. Redan som femåring, innan jag ens kunde hålla en penna, bestämde jag mig för att bli författare. Sedan kom livet i vägen och andra människor som pekade på allt jag inte kunde bli och vad jag borde göra. Jag var ett maskrosbarn och flyttade hemifrån innan jag ens fyllt sjutton. Jag glömde bort vem jag är tills kuratorn frågade mig.

Fortsättningen till Hem jävla hem finns i mitt huvud och den heter ”Ett husspöke till salu”. Mina läsare bönar och ber att jag ska skriva fortsättningen. Jag kommer att skriva den, men just nu är mitt främsta mål att bli antagen av ett bokförlag. Om inte bok nummer ett blir antagen, bedömer jag att chansen till att bok nummer två i serien blir antagen av ett bokförlag som mycket liten. Men Ett husspöke till salu är mycket bra, rentav genial… Ok då. Här kommer en liten bit av handlingen: Mia och hennes kärlek har flyttat till Gotland, med de tre barnen efter skilsmässan från Ove. Med sin nya sambo har hon nu Tova som är ca sex månader gammal. Då och just då, i sin nya miljö, slår fyrtioårskrisen till. Vem är hon och vem vill egentligen ha henne, en fyrbarnsmorsa, en ex-mäklare som inte får jobb på Gotland, dit hon flyttat för att hennes sambo har ärvt ett fallfärdigt hus och en lokal som han ska göra om till restaurang, hans livs dröm. Och tänk om han blir kär i en av de där flörtiga servitriserna som inte har dragspelsmage och  har långa ben ända upp till silikonbrösten. Mitt i allt detta, med ett hus som har en egen vilja, bestämmer hon sig för att ha århundradets midsommarfirande och bjuder in alla nära och kära från Trollhättan. Hennes kärlek tycks inte vara intresserad av hennes planeringar, utan har en egen agenda och försvinner spårlöst titt som tätt utan att förklara vad han sysslar med. Mias mamma gör inte saken bättre då hon påpekar att Mia borde fixa till sig till midsommarafton, färga håret, sköta om sin kropp och bli av med de där trivselkilona som bara är i vägen. Mia blir ju inte yngre och nu när hon är fyrtio år och har fyra barn är sannolikheten för att bli gift mindre än att bli skjuten av en terrorist. Hennes mor menar inget illa med det, utan menar väl även när det blir fel. Pontus, hennes yngsta son med Ove, har en livsexistentiell kris. Med det gotländska huset fick de ett spöke på köpet. Mia försöker bli av med spöket och röka ut den med salvia, men Pontus anordnar en demonstration för att rädda spöket. Bara för att något är dött, betyder inte att det är inte är levande eller har några rättigheter. Och vad händer med ett spöke då? Dör det för andra gången och försvinner på riktigt, riktigt? Den här gången har Mia hamnat i en riktigt smetig härva. Ska hon ordna upp sitt liv innan den nya kärleken glider ur hennes famn?

Chick-lit, chick-lit, chick-lit? Jo, jo, jo. En del av mina läsare har tvingat sina frånvarande pappor att läsa Hem jävla hem. Det finns ett och annat att lära dem. Bok nummer två kommer när ni minst anar det. Kanske till nästa NaNoWriMo. Storyn finns i mitt huvud, men den behöver utrymme att veckla ut sig på.

Jag har fått en recension på Hem jävla hem, och den hittar du här:

https://bokslukarna.wordpress.com/tag/paivi-karabetian/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: