Strejken

I konservfabriken Hermanders Griskött hade samtliga 36 anställda beslutat sig för att strejka. När den sista köttburken av serie A12Y3, hade packats ner och försvunnit från fabriken, kröp sanningen om Björn Perssons försvinnande fram. Han hade stått ensam på stegen för att inspektera köttstrimlaren när han fallit ner i den, åkt upp på rullbandet och blivit både saltad och konserverad.

Konservfabrikören Sverre Hermander, fjärde generationens ägare, torkade sin svettiga panna med sin rödprickiga näsduk.

”Pojkar, ni strider mot strejkrätten. Om ni inte stiger upp från golvet och stämplar in blir jag med tungt hjärta tvungen att avskeda er.”

Hasse reste sig upp och tittade ner på de andra männen som satt med armarna i kors.

”Kom igen! Så värst trevlig var inte Björn.”

Erik och Anders ställde sig upp. Ture lyfte upp handen.

”Vänta ett tag. Vi har inte brutit några lagar. Är någon av oss med i facket?”

Männen tittade på varandra och skakade sedan på huvudet. Ture vände sig mot konservfabrikören.

”Den sista som var med i facket försvann en dag. En efter en har de försvunnit. Spårlöst borta.”

Hasse satte sig ner igen, muttrande om att de alla hade en ljusare tid till mötes och högre löner vankades så länge de inte drog in facket som aldrig hade gjort ett endaste skit för människor på fabriksgolvet.

Konservfabrikören stoppade händerna i kajavfickorna.

”Jag tycker ni överdriver. Tänk efter. Björn var en renlevnadsmänniska, sprang i skogen och hade inte ett uns av fett på kroppen. Åt bara vegetariskt och obesprutat. Så som jag ser det gjorde han innehållet mer nyttigt. Ni anar inte hur mycket antibiotika grisar får. Björn använde aldrig värktabletter, inte ens så mycket som nässpray.”

Hasse fnös till.

”Det var ett hemskt sätt att dö på.”

Konservfabrikören drog ut sin prickiga näsduk vars röda prickar tycktes ha förflyttat sig, smält ihop och blivit rödbruna.

”Ja, men han gjorde stor nytta i alla fall. Han höjde köttinnehållet i serien vi tillverkade från mars till april. Tänk alla grisar som skulle ha lidit i onödan och fått hamna på tippen utan att bli uppätna just för att Björn slarvade med säkerheten och ramlade ner i hackaren.”

Flera av sittstrejkarna hade åsikter om Björn.

”Skulle alltid vara kaxig och stå nära kanten.”

”Den jäveln.”

”Nu är han i alla fall borta, inget vi kan göra något åt. Det hjälper inte honom att vi strejkar.”

Konservfabrikören tog upp den sista konservburken ur serien.

”Jag hymlar åtminstone inte med innehållet. Längst ner står det: Kan innehålla spår av Björn.”

Ture som satt mest på kontoret och skrev lönespecifikationer drog fram miniräknaren han alltid bar runt halsen. Han satte läsglasögonen på näsan och knappade in siffror på sin kalkylator.

”Få se nu. Mellan mars och april tillverkade vi alltså 6 ton griskött. I samma blandning har vi 73 kilo Björn, en vikt han så ofta skröt om. 73 kilo delat med 6000 kg blir 1,22 % Björn.”

Konservfabrikören leende gick upp till öronen.

”Och tänk på att maskinen spottar ut ben. 18 % av en människa är skelett.”

Ture tittade upp från miniräknaren.

”Så om vi drar bort lite ben är Björninnehållet knappt 1%.”

Stämpelklockan på väggen skallrade till. Om fem minuter skulle den ringa in dem med Beethovens Månskenssonaten som alltid fick dem att sträcka upp sin rygg extra mycket när de stämplade in, som om de var på väg till sin egen slakt.

Konservfabrikören klappade händerna.

”Se så pojkar, låt inte hans död gå till spillo.”

Hans kropp hade åtminstone inte gått till spillo. Hermanders Griskött var extra noga med att dokumentera avfallsresterna som togs tillvara av Tobias Tulpaner AB som med hjälp av deras benmjöl fick sina lökar att bli vackrare än någon av Amsterdams tulpanrabatter. På sätt och vis hade Björn fått igenom sin sista önskan att bli spridd över minneslunden, även om han råkade befinna sig i varje växt, från blommorna i vaserna till de prunkande hortensiorna. Säga vad man ville om konservfabrikören, men han höll hela bygden levande, utom de som råkade ramla ner i köttstrimlaren.

 

 

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: