Spegelnovell av Masetto i nunneklostret

Lite för skojs skull publicerar jag här en övningsnovell som jag skrev under en skrivkurs. Den grundar sig på novellen Masetto i nunneklostret och är skrivet ur ett annat perspektiv.

Det kom sig att abbedissan hade ett ärende till unge Masetto för att se hur han skötte trädgården. Nunnorna hade inte klagat på honom, såsom de hade gjort med den tidigare trädgårdsmästaren som varit saktfärdig med göromålen.  Allt Masetto företog sig måste ha berett nunnorna stort nöje för hon hade aldrig sett dem så talföra och leende.  Abbedissan hade tidigare under dagen sett Masetto kratta gången och hade då förundrats över hur Gud kastade bort förståndet på en så stor och stark, tillika dövstum man.

När hon gick över trädgårdsgången mot brunnen blev hon förskräckt när hon såg Masetto ligga blek och utslagen på marken. Förskräckelsen vändes till ett starkt begär när vinden tog tag i hans kläder och blottade kroppen som Gud hade skapat åt honom. Än en gång förundrades hon över hur Han kunde skapa en sådan vacker man som inte kunde bereda en kvinna nöjet av att få ligga med honom.  Han låg där på marken och skulle nog bli död om hon inte tog med honom till sitt sovrum undan från den stickande solen. Hon tog hans hand och pekade bort mot klostret. Masetto reste sig mödosamt upp och följde efter abbedissan som tittade bakom sig för att se att ingen av nunnorna förirrade sig ut till trädgården, när de skulle vara inne i klostret och skura stengolvet.

Masetto lade sig för att vila i abbedissans rum och där drog hon av honom plaggen som tycktes skada hans bleka hud. När Masetto låg naken framför henne for en tanke in i henne. Det vore en större synd att ingen kvinna red honom än att en abbedissa förlänade honom den tjänsten. Masetto gav henne flera gånger den njutning hon bara hade hört talas om. När Masetto låg trött och utslagen gick hon ut ur rummet och låste dörren, så att han under Herrens åsyn återhämtade sig.

När abbedissan hade hållit honom i sitt rum i flera dagar började nunnorna klaga. De knackade på hennes dörr flera gånger för att de hade hört ljud därifrån. Om de kunde hitta Masetto kunde han jaga bort råttorna som gnydde och skrek i rummet. Han var borta, klagade de, och blommorna dog av torka i blomsterbäddarna, dem han så omsorgsfullt drivit upp ur jorden.  En av nunnorna hade legat avsvimmad i korridoren, för svag i anklarna att gå. Hon behövde Masetto till att bära henne. Som det var ådrog hon sig en kraftig förkylning, då nunnorna med stor möda hade fått upp henne efter att solen hade gått ner.

Abbedissan skickade Masetto tillbaka till sitt eget rum, men hämtade honom varje natt till sitt gemak. En natt efter att han hade ridit henne, började Masetto tala. Ett mirakel hade fått hans tunga att lossna, trots att en sjukdom hade fått honom att bli både döv och stum. Nu när han återfått talförmågan klagade han på att han inte hade kraft att rida in abbedissan fler gånger, varken mer eller mindre.  Det var då det kom till abbedissans kännedom hur nunnorna hade fört henne bakom ljuset och låtit Masetto betjäna abbedissan och nunnorna till den grad att han var redo att ge sig av om de inte kunde avhjälpa honom hans myckna ridande och trädgårdskötsel på det. Det var så abbedissan och nunnorna gjorde upp om att hålla tyst om saken så att inte klostret fick ett skamfilat rykte. Masetto kom att bli en mycket rik man när han något äldre lämnade klostret och alla de barn han inte behövde betala underhåll för.

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: