Rester av rester

bowl of cooked food
Bilden är skapad av Roni Herdyanzah 

Mamma kan inte laga mat. Ändå ligger matoset som en stadig smörslöja i köket. Sleven slamrar mot grytans insida, doppar och knackar mot metallen.

Mamma drar ett bloss från sin cigarett och släcker den i diskhon. Hon vrider värmereglaget på spisplattan tills det tar stopp.  Köttbitarna får sorgkanter i svart, men blöder inifrån.

Det droppar från kranen i köket. Tipp, tapp, tipp, tapp. Tiden mellan dropparna kvävs av dunkandet från väggen i mammas och pappas rum.

På morgonen återuppstår mamma från sovrummet och steker gårdagens rester, men blir kvar som en suddig skugga på tapeten.

Potatisen blir ny igen. Gyllenbruna och pudrade med guldkorn av aromat. Med lite salt på är det sega köttet förlåtet. Jag blundar och för min gaffel mot munnen. Potatisen blir en tomat som sprätter sina frön mot min gom. Imorgon blir det rester av resterna.

Middagen är en sorglig grå raggsocka som mamma tagit ut från ugnen. Fibertrådarna väver trasmattor mellan mina tänder. Explosiv tystnad från pappa som regnar sojasås över potatisen.

Gruset smattrar mot bilens underrede.  Jag trycker händerna mot glaset. Imman växer från mina fingrar. Pappa drar i handbromsen. En kruka med pelargonier lutar bort från framdäcket.

Det surrar i luften. Moln av knott följer efter mig. Skorstenen pustar ut grå dimma som smakar som tjärschampo.

Vid trappan väntar farmors mjuka armar. Jag gräver mig in i lager av lavendel, mentol och dammet från farmors hud.

Det luktar toalett från köket. Kålsoppa. Fårull. Kålet slokar mot de blommiga tallrikskanterna. Köttet rullar som en seg smörboll i munnen. Tuggan vill inte krympa. Jag spottar ut den i soppan, petar på den skimrande kuben.

Farmor lutar sig över mig.  ”Under kriget hade vi ingenting.”

Köttet rullar runt i min mun igen. Kindtänderna gnager små slembitar som jag sväljer. Kålstrimlorna guppar mot runda stränder av gult fett.

Rönnen gäspar i vinden och skakar på sitt röda halsband. Mitt nattlinne suger åt sig av kvällens fukt. En man ylar sin ensamhet från öppet fönster, det ekar och studsar mellan skogsväggarna. Jag trycker ner mina fötter, som gräver sig ner i rader av jordkullar.

I dagens sista solljus badar små tofsar av grönt. Jag rycker upp rovor som sprattlar i min hand. Jag kupar händerna och andas in deras doft av nytt.

Mamma och pappa gungar i hammocken. Glöden från deras cigaretter skriver i luften. Jag dansar och mitt golv är grässtrån smyckade med frostkristaller.

Bubblig ugnspannkaka smakar fränt. Jordgubbssylten luktar jord. Det är risgrynsgröt i smeten. Rester på rester. Till middag blir det kålsoppa. Potatis som inte varit mat och blodkorv gungar som vrakdelar i det som skulle ha stannat i gårdagen.

Pappa skär en bit korv med kniven och räcker den åt mig. Jag tar en tugga och tittar bort mot skogsdungen där farmor kissar gödsel åt buskarna. Mamma lyfter yxan och slår den mot vedklabben som blir tvillingar av sig själv. Hon torkar svetten från pannan med sitt linne, lutar sig ner, tänder en cigarett och blåser ut rökmeddelanden.

Pappa ger mig ett nytt korvmynt, jag tuggar och tittar bort mot fältet där små fotavtryck i jordkullarna har stannat vid ekande tomma hål.

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: