Självförvållade hektiska tider

Jag sitter mitt i smeten, mitt i klistret och har tryckt in så mycket aktiviteter under hösten att jag snart måste schemalägga mina kisspauser. Oops, det bara blev så.

Först ut på mitt stressiga schema som redan började på sommaren var att färdigställa antologin Ö-den som mina förträffliga kursdeltagare på Folkuniversitetet Visby under våren 2020 har skrivit noveller till. Det har blivit långa sitt-tider framför datorn med det bångstyriga programmet Adobe InDesign som jag hade absolut inga som helst förkunskaper i innan jag började. Tack och lov för Youtube-klipp. Och just för att jag hade lite tid att slå ihjäl gick jag även en gymnasiekurs i filosofi.

Jag fick blodad tand för att studera, jag har ju trots allt bara läst 8-9 år på universitetet, och anmälde mig till en grundkurs i arabiska till hösten. Till mitt försvar kan jag säga att den kursen är väldigt lätt för mig, då jag lärde mig att skriva arabiska när jag var sexton år, alltså för cirka tre decennier sedan. Jag tänkte att det var dags att plocka hem några lätta högskolepoäng och sedan fortsätta läsa språket nästa vår. Jag är just nu den enda arabisktalande farmaceuten på ön. Och så fick jag för mig att ansöka till kursen Alternativa fakta, ett ämne som blivit kärt för mig alltsedan Trump kom till makten. Chansen att komma in på kursen var extremt liten, då jag anmälde mig alldeles för sent, och var på typ plats 80. Till min stora häpnad fick jag veta en vecka in på studiestarten att jag kommit in. Nåväl, en lätt kurs i arabiska och alternativa fakta är ändå relativt lätt att jonglera.

Det var ungefär vid den tidpunkten som någon där uppe, jag nämner inga namn, bestämde sig för att använda ketchupliknelsen och hälla allt över mig. Mitt manus A.L.F. blev nämligen antaget av Idus Förlag, just när jag tänkte ge upp skrivandet.

Så jag har just nu två kvartsfartkurser på högskolan, heltidsjobb, en familj att umgås med och ett manus som ska korrigeras. Det är bara att andas och ta en sak i taget. Det går så länge jag inte stannar upp och reflekterar över omöjligheten. Det var något jag lärde mig när jag hade värkar. Samtliga tre barnen har tagit mer än tolv timmar att få ut ur livmodern. Det gjorde djävulskt ont, men så länge jag fokuserade på nuet och hanterade situationen i nutid undvek jag att få panik och tokskrika. Nu vill jag mer än gärna tokskrika. Istället andas jag och ler ett outgrundligt monalisa-leende. Men om någon jävel säger att jag har ett lätt liv så letar jag fram något tungt att slå hen i huvudet med.

Aktualiteter

Jag och Eddie Dubrehed som skrivit novellen Badrumsdörren var med i P4 Gotland förra veckan. Här har ni länken till programmet, Eftermiddag i P4 Gotland. Scrolla till tiden 2:05:20 om ni bara vill lyssna på vårt inslag.

Fredagen den 9:e oktober har vi releasefest för Ö-den. Befinner du dig på Gotland och är sugen på att hänga på, hör av dig till: paivi.k@live.se.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: