Mininovell: Pandemisk moral

En text låg hemma och skräpade, dagsaktuell som tusan, so here it goes:

Pandemisk moral

Det är klart jag tar mitt ansvar. Mer än andra faktiskt. Jag förstår inte alla dessa människor som dräller omkring i stan. Ingen mål eller mening annat än att smitta andra med corona. De flåsar mig i nacken på Hemköp trots att jag vänder mig om och stirrar på dem väldigt länge. Klistermärkena på golvet är inte är några jävla dekorationer utan rekommendationer. Tanten med rullatorn. Det finns hemtjänst för sådana som henne, eller Röda korset.  Om alla beställde hem mat skulle pandemin upplösas av sig själv.

Jag har börjat prenumerera på en matkasse. Det är faktiskt inte dyrt. Ekologiskt för miljön och lokalt från matbutiken runt hörnet. Alla borde faktiskt tänka som jag. Inga giftiga avgaser för att jag ska få mat på bordet. Bouillabaise, tillagad med rent samvete. Lina ställer påsen utanför dörren och ringer två gånger. Då vet jag att det inte är den snuviga grannen som vill tacka mig för att jag anmälde honom för onödig hissåkning efter klockan tio. Det är inte klokt att folk inte kan ta ansvar för sig själva och för andra. Vi måste gemensamt bekämpa smittan.

Jag stödjer restaurangen i kvarteret. Vi måste värna om egenföretagarna som kämpar med sin likviditet. Hur skulle det se ut om alla blev arbetslösa? Räcker det inte med alla flygvärdinnor som måste sadla om för att jag tar mitt ansvar och inte reser? Nu vårdar de sjuka som inte tagit sitt samhällsansvar. Tre dagar i veckan går vi på restaurang, jag, Elsa och Fanny för att aktivt stödja de små. Men vi är noga med att inte äta buffé, man kan ju aldrig veta vem som hostat i byttorna. Och frisörerna, de stackarna. Hur skulle det se ut om vi klipper oss själva, och massarbetslösheten som följer på det. Jag är väldigt noga med att inte välja en frisör som ser sjuk ut, vill ju inte bli ofrivilligt corona-smittad.

Till sommaren åker vi till sommarstugan, bara jag, Fanny och Elsa. Gotlänningarna vill inte ha ditt fastlänningar, men det gäller ju bara de som inte kan hålla sig i sina stugor. Vi kommer absolut inte ta ett steg utanför tomten annat än för att bada, handla mat eller stödja de lokala butikerna. Folk måste faktiskt förstå att det är allvar nu. Det är corona-tider och var och en tar sitt ansvar genom att hålla sig hemma. Borta bra, men hemester bäst.

Nu bor jag inte trångt i Bergsjön eller Kortedala. Det är ju faktiskt där smittan pågår som värst. Okunskap. Ska envisas med att bo i små lägenheter med farmor och barn i samma trea. Åker spårvagn och hostar på andra. Herregud, kan de bara inte stanna hemma och smitta varandra om de nu måste. De har ju faktiskt sig själv att skylla. Förstår de inte vikten av att jobba hemma i dessa tider? Var och en måste ta sitt ansvar, men det tycks inte sjunka in i alla människor. Jag tar mitt ansvar och håller mig hemma även om jag inte har corona. Tänk om alla tänkte förebyggande, då skulle vi ju inte ha en smitta att tala om.

De

Vem tjänar egentligen på böckerna?

Idag, vid lunchtid, startade jag en tråd på Facebook-gruppen Författare på Facebook. Så här löd frågan på mitt originalinlägg:

Det blev en debatt som inte handlade om min fråga, om någon faktiskt gjort vinst på att ha skrivit på ett sådant kontrakt. Istället trädde förläggare efter förläggare fram samt även andra som jobbar med en liten del av bokutgivningen och försvarade kostnaderna. Det kostar att ge ut en bok var deras försvar, men jag fick inte svar från särskilt många om timkostnaden på just deras del av bokutgivningen. Anledningen till att jag skrev inlägget var att en annan författare fått förslag på kontrakt där 100 exemplar av en bok skulle kosta 70 000 kronor att ge ut. Det skulle bli 700 kronor per bok.

Ingen författare har trätt fram och berättat om hur de har tjänat pengar på ett sådant uppslag. Det har inte heller kommit någon redovisning av vad man får för pengarna, alltså kvaliteten, utan istället uppräkningar på vad olika saker kostar. Bokomslag: 1000- 100 000 kronor. Vad är det jag betalar för: Att få använda en kopia av Mona Lisa på omslaget? Lektörskap, redaktörskap kostar pengar: 10 000 till 20 000 kronor. Om jag använder dylika tjänster, kan ni snälla räkna ut hur mycket mer böcker jag kommer att sälja?

Kom inte med moralkakor om att jag måste betala enorma summor för att ge ut en bok. Jag har ingen som helst skyldighet. Inte heller har förlagen. Jag har läst alldeles för mycket skit för att veta att förlag inte borgar för någon som helst garanti.

Det jag har kommit fram till är att ett fåtal författare tjänar på att ge ut sina böcker, men ett större fåtal kan livnära sig på att ge ut författares böcker. Det kostar så mycket att ge ut böcker att författare som inte blir angivna av traditionella förlag måste blöda från sina plånböcker.

Idag ger jag er som drömmer om att att ge ut en bok ett attraktivt förslag: ge mig en royaltyfri bild att jobba med (med hög upplösning) och jag gör ert bokomslag för 1000 kronor. Jag är så jäkla trött på att människor gör vinst på andras drömmar.

Trygghetsnarkomani-ett osynligt handikapp

Igår diskuterade jag med ett trevligt sällskap begreppet trygghetsnarkomani. Jag är trygghetsnarkomanen som aldrig skulle få för mig att åka i en bil utan säkerhetsbältet på. Trygghetsnarkomani är bra för de kommande generationerna. Det finns ingen chans att man seglar ut på okänt farvatten utan att veta vad man gör. Man stapplar omkring i trygghetszonen utan att ta ut svängarna. Bra för överlevnad, dåligt för själen.

I själen är jag författare, även om det på min yrkesbeskrivning står att jag är både farmaceut och lärare. Båda är riktigt, riktigt trygga jobb. Det finns mer jobb än du kan hantera. Chansen att bli arbetslös är noll. Följaktligen har jag aldrig stämplat under hela mitt liv. Jag har studerat mellan jobben, men aldrig fått valuta för allt jag stoppat in i a-kassan.

Vilka föds till trygghetsnarkomaner? Möjligen de som inte fick trygghet i barndomen. Mitt rotchakra, det sjunde chakrat, är kaputt efter min maskrostillvaro. Det enda jag vill är att bli författare, men mitt behov av att känna mig trygg väger tyngre. Att lönen trillar in varje månad tillfredsställer inte ett bottenlöst hål av behov.

Som författare finns inga garantier att pengar trillar in. Det räcker inte för mig. Jag kan inte förlita mig på att pengar växer på träd. Det enda jag tänker på är HC Andersens tändsticksflicka. Det går illa för den som förlitar sig på irrbloss.

Någon dag, när som helst, en vacker dag, ska jag hoppa. Nätet är upphissat och välförankrat. Jag har en väst med säkerhetslina och då kommer jag att låtsas som att jag är fri och flyga igenom sfären tills jag landar, tryggt och säkert, på den andra sidan.

Ansvarig utgivare till en antologi

view of floating open book from stacked books in library
Foto av Jaredd Craig (www.unsplash.com)

Jag har haft några hektiska dagar under veckan då jag har arbetat med att färdigställa antologin Ö-den som skrivkurseleverna på Folkuniversitetet Visby har jobbat med under våren.

För första gången är jag inte författare utan ansvarig utgivare till en bok med allt vad det innebär. Under våren skrev skrivkurseleverna sina noveller som alla följer temat utanförskap. Bit för bit, lektion för lektion, mejslades novellerna fram. Vi har jobbat med hur man skriver en novell, var man börjar och slutar och arbetat oss fram till intressanta vändningar i novellerna. Det har nog aldrig funderats och vänts och vridits på texter som på den här kursen, då vi gick långsamt fram och inte hastade oss genom den dramaturgiska kurvan.

När novellerna var klara kom den tuffa uppgiften att montera ihop dem till en bok. Den här gången valde jag att använda mig av Adobe InDesign för att skapa inlagan och omslaget. Helvete vad jag har svurit under processen. Adobe InDesign är inte ett skit användarvänligt, det är kanske tänkt att skrämma iväg nybörjare som mig, men jag gav inte upp. Det finns något som heter Youtube och där har jag hittat en massa videos av andra Adobe-användare och de har bokstavligen räddat mitt psyke.

Nu är filerna av inlagan och bokomslaget nedladdade hos B.o.D. Jag skapade en B.o.D. Fun-bok, som tillåter oss att provtrycka boken och betala endast tryck-kostnaden. Jag beställde två böcker som jag och de tio eleverna ska titta igenom. Det finns alltid en risk att något fel har smugit sig in. Just nu är jag livrädd för att bokomslaget har för låg upplösning eller att förstasidan hamnar på fel sida.

Att skapa den här antologin har varit som att föda barn. Just nu vill jag aldrig igen jobba med en bok, men jag vet att om någon månad eller så, vid boksläppet, kommer jag att börja fundera på nästa utgivning. Jag har inte bara drömt om att vara författare utan även ha ett eget bokförlag. Vem vet om det här är första steget till ett eget bokförlag i framtiden. Nu när jag vet att det både är lätt, för hjälp finns, och svårt för att det är så himla tidskrävande, kanske jag vågar följa min dröm.

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑