Slut på ursäkterna

Jag vet att det inte är nyår och inte heller är jag på pikkalurven, men idag är dagen då jag skriver kontrakt med mig själv, att göra färdigt de ofärdiga romanerna jag har samlat på mig.

Rubriken på mitt inlägg har jag förresten tagit från titeln på en av mina favoritböcker. Den heter Slut på ursäkterna av Wayne Dyer och om ni klickar på titeln kommer ni raka vägen till min favorithandel Adlibris där ni kan läsa mer om boken.

Idag skrev jag ner namnet på sex ofärdiga romaner som jag tänker skriva klart. Och då har jag inte räknat med apoteksromanen och min autofiktiva roman om min trasiga, men magiska barndom. Helt jävla omöjligt tänker jag som har en hjärna som fladdrar som en fjäril mellan potentiella texter som dryper av nektar. Nej, nu är det slut med det. Tag en handling kvinna och skriv klart den.

Jag har alltid tänkt att jag ska vara en heltidsskrivande författare vid det här laget. Drömmen finns kvar långt in i framtiden, när jag som heltidsskrivande pensionär har råd att knappra på tangenterna all day long. Det är dock inte det som har hindrat mig från att skriva. Ärligt talat har jag varit rädd för att bli dömd för att jag ger ut böcker på egen hand. Det saknas inte personer som dömer ut oss egenutgivare som patetiska losers som liksom tiggare sträcker ut sin mugg och ber om allmosor. Jag vill inte ha medlidande, utan endast tid för att skriva. Jag fick kallet, men talangen kommer väl senare.

Nåväl, idag fick jag den himmelska uppenbarelsen att det inte handlar om att tjäna pengar utom om att skriva. Om jag inte skriver om Bernhard vem gör det? Eller om den ensamstående Maja som letar efter en pappa till sin son? Eller om terapeuten som botar vilsna själar? Nej, nu är det dags att jag håller löftet som jag gav mig själv för en herrans massa år sedan, att skriva minst tio böcker. Jag har skrivit fyra, så det är sex böcker kvar.

Det är slut på ursäkterna som är rätt så patetiska. Jag måste diska först, ska göra klart det här först, det finns ingen tid och jag kommer aldrig att bli antagen av ett bokförlag. Det finns alltid disk, tills jag dör, och listan på ogjorda saker fylls bara på. Tiden, minuterna för skrivande behöver inte ske i kronologisk ordning, om man är magiskt lagd. En halvtimme hit, en timme dit och så har man plötsligt skrivit flera hundra sidor. Att jag förmodligen aldrig blir antagen av ett bokförlag, igen, buhuuu vad det är synd om mig. Det finns hur många duktiga skribenter som helst i världen som inte blir antagna. Det finns fler refuserade texter än antagna. Och? Går världen under? Förmodligen inte. Äsch, nu kom jag på ännu en oskriven roman, med arbetsnamnet Tills vi ses igen. Helvete, det är bäst jag skyndar på att skriva klart. Här blir inga böcker gjorda. Om ni ursäktar mig, jag måste gå och skriva.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: