Dags att göra upp med gamla synder

officer reading notes
Foto av Jordan@suspected (Unsplash.com)

Det värsta med att skriva är att man hittar spår av sig själv överallt. En novell som inte innehåller miljöskildringar, dåligt underbyggda karaktärer…

Jag har alltid varit rätt så transparent, alltså, att så fort jag skrivit en novell har jag genast kastat ut den på min blogg. Jag är inte ett dugg mystisk, utom när jag spår i kaffesump.

Jag är livrädd för att ett bokförlag som jag vill bli antagen hos hittar mina noveller. Gör jag något åt det? Ja. Jag bitar på mina naglar. Om jag tuggar i mig tillräckligt mycket av naglarna börjar det blöda i fingertopparna. Om det forsar blod ur mina fingrar kan jag inte skriva. Problem solved.

Det mest välgörande jag skulle kunna göra är att ta bort novellerna från den här bloggen. De som läser mina noveller verkar ändå bara läsa min Spegelnovell av Masetto i Nunneklostret. Jag hoppas verkligen ni inte använder den för att klara av en tenta.

Nu är jag inte så självdestruktiv att jag inte använder mina noveller till något nyttigt. Jag kan publicera en novellsamling, reviderad förstås. Mitt favorittema är Döden och jag kan samla flera av mina noveller under det temat.  Döden och meningen med livet när man ändå ska dö enligt rysk roulette-principen har upptagit en stor del av mitt liv. Jag kan lika gärna go all in och skriva upplyftande om döden. Nu får jag säkert en hemskt massa indignerade mail om att man inte ska skoja med döden. Jo, det ska man visst. Döden är så hemsk att man inte ska låta bli att skämta om den. Man ska ta udden av den. Döden är inte mindre sorglig, mindre allvarlig för att någon har kul med den. Dessutom blir man varken mindre eller mer död. Den som vill sörja, varsågod. Folk dör och föds varje dag och jag tror personligen inte att man ska hänga upp sig på en person utan på det stora hela. I det stora hela dör vi allihopa och då finns det ingen kvar som kan vara sur och indignerad.

Nu gick jag väldigt långt ifrån inläggets tema- jag ska städa i min novellgarderob, lappa och laga tills det skiner som nytt. Och däremellan tänka på döden, som mitt eget lilla efterforskningsprojekt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: