När den fejkade tryggheten försvann

Som skrivkunnig känner jag mig ålagd att skriva lite om coronaskräcken ute i världen. Av titeln framgår det vad jag kommer att kåsera om- den inbillade tryggheten före coronaviruset.

Idag dör långt fler människor i andra sjukdomar än i just corona, allt från mord, trafikolyckor, cancer, hjärtstopp och så vidare. Tillåt mig att filosofera lite om vad som skiljer just rädslan från att drabbas av corona till skillnad från andra sätt att dö på. Och jag utgår från mig själv och den verklighet jag lever i (så skicka inte hat- eller trollmail till mig).

Kan det helt enkelt vara så att många av oss tror att vi kan mota döden i grinden?

”Nix, nix, hit kommer du inte döden, för jag har minsann levt ett sunt och frisk liv. Ta grannen, han har rökt i fyrtio år, så han får skylla sig själv.”

Genom att undvika att köra rattfull, köra när man är sömnig, ha säkerhetsbälte på i ett rullande fordon, undvika att ha en relation med en misshandlare, undvika att bli en drugdealer, undvika skumma människor, äta sunt, sova sina åtta timmar, så kommer vi att dö i en hög ålder. Om vi har kontroll över alla parametrar vi kan kontrollera då känner vi oss säkra. Vi har visserligen minskat risken att dö för tidigt, men det finns ändå en statistisk risk att vi kan dö i unga ålder. Men det kommer inte att hända mig, för jag har kontroll över livet.

Det är det vi inte har, kontroll över livet, även om vi gärna vill inbilla oss det. Vi bygger en falsk kokong av trygghet.

Corona-viruset ger oss en känsla av otrygghet. Vem som helst kan drabbas. Du kan smitta andra. Inget av dina andra metoder att undvika viruset fungerar. Därför försöker vi bygga en ny form av trygghet. Om vi stänger in oss kan vi skydda oss. Folk hamstrar läkemedel, mat och hygienvaror för att låsa in sig, men hur länge då? Och frågan är; hur länge orkar vi vara rädda?

Det som vi vet nu är att coronaviruset är här för att stanna, åtminstone tills de flesta har blivit smittade och skapat en immunitet i gruppen, det vill säga att det finns färre människor som kan bli smittade och färre som kan bära viruset vidare. Andra sättet att stoppa det är att ha ett fungerande vaccin, men det är svårare eftersom ett virus kan mutera.

Coronaviruset är farligt för en stor grupp människor och de löper en stor risk att dö om de drabbas. Det är de vi försöker skydda samt hindra att alla blir sjuka samtidigt så att vi inte belastar sjukvården som då skulle bli tvungen att prioritera.

Hur gör vi då med rädslan för döden? Ett sätt är ju förstås att skapa en inbillad trygghet- köpa på oss en ohygglig mängd toapapper, handsprit, mat och undvika andra människor. Vi slutar leva för en överskådlig framtid och ploppar ut huvudet ur dörrspringan om ett halvår för att se om coronaviruset har självdött.

Jag går en annan väg. Jag försöker att inte bygga upp en inbillad trygghet, eftersom jag har sett så många dö alldeles för tidigt. Istället tänker jag på den tiden jag har här på jorden och försöker bygga en meningsfull tillvaro. Det är å andra sidan inte lätt då livet här i Sverige bygger på arbetslinjen, att vi ska vara tillgängliga för arbete år ut och år in, ha en fritid där vi precis hinner vila upp oss för nästa dags arbete.

Det finns ingen som helst garanti att man lever imorgon eller till en bit efter pensionen. Lev här och nu, även när döden skördar offer. Min mamma sa ett klokt ord andra gången hon drabbades av cancer (nu har hon samma cancer för tredje gången):

”Jag är inte död än, så jag kommer att leva tills jag dör.”

Det är fanimej det klokaste någon någonsin har sagt till mig. Den slog mig som en knytnäve i mage. Lever jag verkligen?

 

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: