Författare på gott och ont

Varje sekund jag är författare andas jag som om jag visste att det var det sista ögonblicket av mitt liv. Njut så länge det varar, djupa inandningar, djupa utandningar, känn, känn. Jag vet inte om andra författare upplever det så här. När jag skriver kopplar jag upp mig till något kreativt i universum. De andra sekunderna jag inte är författare, utan farmaceut,  mamma, fru, vän har jag huggit tag i ett stycke drivved och flyter i vattnet och väntar på hjälp. Jag lever, men med nöd och näppe. De bästa stunderna av mitt liv lever jag genom ett ordfilter där jag kommer så nära det nakna, det oförstörda, det som är. Det är jobbigt att leva med mig; är man ord- och meningsberoende så är det kört. Man lever med det och dör med det, som att leva med ett obotligt virus.

Jag fick ett sms av en läsare, en läsare som kontaktade mig på apoteket efter att ha läst tidningsartikeln på Gotlands tidningar. Han var intresserad av att köpa boken:

”Hej. Jag måste få skriva till dig. Har nu läst ut Hallelujabröderna. En underbar bok som spelade på mina känslor av skratt, sorg, vemod och känslan av att allt är möjligt bara jag är ödmjuk och går in i det dagliga livet med öppet sinne och utan fördomar. Jag känner att en del av boken är självupplevt. Fast du lindar in det i lustiga handlingar. Tack för en underbar bok och jag kommer att läsa alla dina böcker. Lova att du aldrig slutar skriva…”

Min mamma ringde också för att berätta att en annan läsare från min hemstad Trollhättan hade läst klart boken. Hon älskade boken och ville läsa fler böcker av mig. Hon har nu läst tre av mina böcker.

Jag älskar att höra hur mina storys påverkar människor. Det är lite jobbigt att skriva dem och lämna ut mig själv som jag gör. Även om handlingen är helt påhittad finns det fragment av mig i dem. Nästa helg kommer jag att sitta på Almedalsbiblioteket vid ett eget bord. Det är Gotlands bokmässa. Det ska bli spännande att se hur Hallelujabröderna kommer att tas emot. Jag har beställt en affisch från Vistaprint som lockbete. Måste också ha en skål godis bredvid mig. Det nappar bra på godis har jag hört. Det får nog bli en skål med Riesen, det bäste betet.

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: