Ett visst vakuum

Det har uppstått ett tomhål i mitt liv. Per definition är det tomt och det som är tomt behöver fyllas, annars fylls det med något ovidkommande.

Jag har skrivit klart Hallelujabröderna och nu vet jag inte vad jag ska göra eller vad jag borde göra.

Jag fungerar inte om jag inte skriver. Det är som om jag inte lever. Jag går till jobbet, men det är inte jag. Jag kommer hem, men det är inte jag. Jag uppstår i skrivandet, när jag är någon annan.

Jag upptäckte mig själv när jag skrev på Hallelujabröderna. Jag vill lära mig mer, utforska mer och tränga mig under skapelsen av ord.

Jag vet vad jag borde. Borde bli mer en mamma, en farmaceut, en fru, men jag är en förtappad själ. Det jag längtar efter finns ännu inte. Jag är ett hål som måste fyllas med något som betyder.

Så jag lever, låtsas leva.

Jag har en plan.

Om jag ger orden en struktur, en högskolekurs, något, blir det något som är normalt. Inte en känsla, bara en dröm. Dröm inte för mycket bara. Något kul.

Jag såg kursen. Kreativt skrivande. Vi har fängslat djuret Kreativt skrivande, kom och beskriv den. Jag vill så gärna. Måste bara mätas först. Passar jag in? Har jag råd? Oj, här kom något som var verkligt, lika tungt som en tegelsten som ligger på golvet och vill bli kastat mot något som ska förstöras.

Jag bär på självdestruktionens vapen, men vet inte vilken ände som är farligast. Fingret som vilar på avtryckaren eller mynningen. Men jag vet att det inte spelar någon roll, för spelet är redan avgjort. Skriv! Gå sönder!

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑