Halleluja!

En lång resa har nått sitt slut, Hallelujabröderna har äntligen kommit ut från tryckeriet. Det var några år sedan, och ett tjugotal revideringar tidigare, som Hallelujabröderna såg sitt första ljus. Det är min tredje utgivna roman och givetvis den bästa hittills.

Förra våren vann den en lektörsläsning, en tävling som anordnats av Ann Ljungberg. Tolv lektörer sa sitt om manuset. Några månader senare vann den en bokutgivning av B.o.D. efter att jag hade gått en intensiv sommarkurs hos Jorun Modén.

Jag är stolt att presentera min baby Hallelujabröderna som finns att köpa hos Adlibris. Senare kommer den att ges ut som e-bok. Kan ni inte hålla er, gå in på Adlibris och beställ ett exemplar.

omslag HB bod 1

En studie av levande människor- den pushiga tanten

En författare studerar levande människor för att lagra i karaktärsbiblioteket. Då och då plockar jag fram människorna jag minns och ger dem en roll i ett manus. Givetvis inte personen utan rollen de spelar.

Idag blev jag upprörd för att Folksam skickade en betalningspåminnelse på en hemförsäkring jag inte har tecknat.

Först fick jag prata med en manlig person som hade en mjuk röst. Han avvärjde vant mina sura pikar, vevade bort de som irriterande flugor i ansiktet. Jag hade inte tecknat någon hemförsäkring, nej, nej, men mitt förra fackförbund hade tecknat en provhemförsäkring åt mig och de ville ju givetvis inte att jag skulle stå utan en. Jag har varit hemförsäkrad sedan jag 16 år gammal fick flytta hemifrån. En djup suck och sedan ett aha. Jo, en av hans trevliga kollegor ville prata med mig om min tjänstepension. Visst hade jag väl tid en minut.

En norrländsk röst den här gången. Bodil hette hon. Trygg som en fjällbjörk. Hann tänka om personerna handplockas till telefonjobben. Därefter följde en halvtimma av veva, veva, veva, hypnos… nu talar vi om din tjänstepension, visst vill du väl ha en pension att leva på. Lite hot också om efterlevandeskydd, en till,  om jag vill minnas. Snackade skit om mitt nuvarande försäkringsbolag Länsförsäkringar som hon liksom hört vid sidan av. De tar ju inte hand om kunderna lika bra som Folksam. ISK hos Länsförsäkringar, nej, det kan väl inte vara bra. Veva, veva, veva. Det var som att prata med en pushy gammal tant med bergsfasta åsikter som läste i mina pensionsprognoser. Jag tror bestämt att jag ska skaffa efterlevandeskydd någon annanstans.

Det finns inget som äcklar mig mer än den vänliga tonen, som gång på gång, försöker återkomma till samma tema, mina pengar, och var jag placerar dem. Det här är första gången jag på allvar funderar på att hoppa av det ekonomiska ekorrhjulet. De skulle inte vara intresserade av mina pengaplaceringar om jag inte hade några pengar att placera. Är det så här samhället ser ut idag? Jag tror bestämt jag ska låta mina pengar vila på banken utan uttag. Snart ringer väl min matbutik och undrar varför jag inte har handlat den här veckan. Visst skulle väl en saftig oxfilé sitta bra? Det är du (och vi i matbutiken) värd. Det är viktigt att du fyller ditt kylskåp med varor och det är bara vi som har bra varor. Den andra butiken har jag hört suddar ut sina hållbarhetsdatum och skriver nya.

Jag ska definitivt någon gång slänga in en pushy tant i någon av mina noveller eller manus.

Omslaget till Hallelujabröderna

Hej!

Utgivningen av Hallelujabröderna börjar närma sig. Jag beställde ett provtryck av boken för att granska den närmare. Jag är nöjd med inlagan, men bokomslaget däremot, oy ve. Det var bara att sätta sig och fixa till den. Tur jag har en dotter som inte bara illustrerar utan även kan hantera Adobe InDesign. Nå, några timmar senare ser den ut så här. Gott folk, den är ännu inte beställningsbar. En sista koll och sedan så…

till bloggen bokomslag

En novell föds

Jag har funderat på att skriva en novell för tävlingen anordnad av  tidningen Skriva. Jag har några idéer, inte bara en utan flera som jag väntar på ska gifta sig med varandra. Ibland vänstrar de utav bara helvete, vägra dejta den partner jag har tänkt. Den här gången glömde jag slänga in mig själv, min version av alla noveller som någonsin har skrivits. Så här ser min novellprocess ut (manusprocess är något helt annat):

  • Jag har en idé, men den måste mogna från endimensionell till multiuniversell.
  • Jag får en ny idé till den föregående idén. Nu händer det grejer. Det sprakar.
  • Jag kan inte låta bli att skriva.
  • Jag skriver ner allt rakt upp och ner. Ingen redigering tack.
  • Nu redigerar jag. Byter ord, lyfter bort meningar, lägger till.
  • Slutversionen. Har jag skrivit på svenska, vilket för mig som finne ibland kan vara svårt att avgöra, eftersom jag uppfinner nya ord. I den här novellen har jag hittat på ordet dödsel. Det behöver knappast förklaras.

En novell är lättare att skriva än ett manus, men du måste komma på en unik historia, eller åtminstone en unik vinkel. Allt har redan skrivits utom det du bär på.

 

Ett visst vakuum

Det har uppstått ett tomhål i mitt liv. Per definition är det tomt och det som är tomt behöver fyllas, annars fylls det med något ovidkommande.

Jag har skrivit klart Hallelujabröderna och nu vet jag inte vad jag ska göra eller vad jag borde göra.

Jag fungerar inte om jag inte skriver. Det är som om jag inte lever. Jag går till jobbet, men det är inte jag. Jag kommer hem, men det är inte jag. Jag uppstår i skrivandet, när jag är någon annan.

Jag upptäckte mig själv när jag skrev på Hallelujabröderna. Jag vill lära mig mer, utforska mer och tränga mig under skapelsen av ord.

Jag vet vad jag borde. Borde bli mer en mamma, en farmaceut, en fru, men jag är en förtappad själ. Det jag längtar efter finns ännu inte. Jag är ett hål som måste fyllas med något som betyder.

Så jag lever, låtsas leva.

Jag har en plan.

Om jag ger orden en struktur, en högskolekurs, något, blir det något som är normalt. Inte en känsla, bara en dröm. Dröm inte för mycket bara. Något kul.

Jag såg kursen. Kreativt skrivande. Vi har fängslat djuret Kreativt skrivande, kom och beskriv den. Jag vill så gärna. Måste bara mätas först. Passar jag in? Har jag råd? Oj, här kom något som var verkligt, lika tungt som en tegelsten som ligger på golvet och vill bli kastat mot något som ska förstöras.

Jag bär på självdestruktionens vapen, men vet inte vilken ände som är farligast. Fingret som vilar på avtryckaren eller mynningen. Men jag vet att det inte spelar någon roll, för spelet är redan avgjort. Skriv! Gå sönder!

Hallelujabröderna- snart klar

del av bokomslag HB1

Hallelujabröderna har fått sin sista sandpappring. Förhoppningsvis håller historien ihop, men det vet man aldrig förrän någon läsare har påpekat brister i manuset.

Det ni ser längst upp är en del av bokomslaget som har illustrerats av min dotter Felicia Karabetian, konstnär, som går sista året på Estetiska programmet med inriktning på speldesign.

Hallelujabröderna har gjort en fantastisk resa. Först vann den en lektörsläsning. Tolv lektörer under ledning av Ann Ljungberg har vänt på varenda ord. Jag har tagit till mig av deras synpunkter och gjort Hallelujabröderna ännu bättre. Sedan vann Hallelujabröderna en gratis utgivning av B.O.D, Books on Demand med författarintervju och lite marknadsföring.

Sedan augusti har jag slipat på manuset. Lager på lager har jag skalat av och lagt till. Jag har nog aldrig läst ett manus så mycket som den här. Säkert 20-30 läsningar med revidering emellan. Det är lätt att skriva en historia, men svårt att revidera. Jag är kär i boken och det är en plåga att plocka bort meningar. För några dagar sedan bröt jag ihop för att jag var tvungen att slänga in några meningar i handlingen. Min bebis är perfekt. Problemet är att jag och min bok fyller varandras meningar. Jag kan den utan och innan, men det vore bra om läsaren, det femte hjulet, inte ska behöva läsa sig till handlingen mellan raderna.

Hallelujabröderna är nu klar, men jag måste skicka efter ett provtryck för att kolla att allt sitter rätt.  Det lutar mot bokrelease i mars. Jag älskar mars månad, kanske för att jag fyller 46 år då men mest för att månaden är så full av löften.

Jag har lovat mig själv att vila från skrivande, men tror du historierna slutar komma till mig? Neeej! Nu dejtar jag ett annat manus. Vi får se om vi matchar.

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑