En trogen skara

Här kommer en ny novell. Trevlig läsning!

I byn Kaalivaara, på gränsen mellan Sverige, Norge och Finland, hade byborna samlats i kyrkan. Prästen Erik Riihi hade skyndsamt kallat på dem, inte för en gudtjänst, gud bevare, utan för att informera om att de stod in för ett stort existenshot. Ärkebiskopen hade mailat Erik om att två ledamöter från kyrkostyrelsen var på väg till Kaalivaara. En stor förändring var på gång och det var bäst att informera om det på plats. En tjänsteman på Lantmäteriet hade upptäckt det lilla korset i Kaalivaara, misstagit den för en död mygga som denne försökte sopa bort från kartan. Enligt Svenska kyrkan skulle det inte finnas en kyrka där och nu skulle två tjänstemän skickas till Sveriges landsände för att undersöka saken.

Erik tittade ut över sin församling, ett sextiotal grånande bybor där Johannes hår stack ut som eldglöd i askan. De satt med blicken nedåt, höll i sina mobiltelefoner som de loggade in sig på kyrkans wifi med. Erik ställde sig med armarna bakom ryggen och gungade fram och tillbaka på sina benstärkande MBT-skor.

”Vi är alltså nedläggningshotade.”

Det harklades i bänkarna och någon hostade. Telefonerna plingade till när ringsignaler och meddelandeljud haglade tätt efter varandra. Sven lyfte upp sin mobil mot korset för att få bättre mottagning. En lång förlängningskabel gick från uttaget bakom orgeln till hans skrivare bredvid honom, som spottade ut papper som segelflög ner mot golvet.  Sven kliade sig i håret med mobilen.

”Jag har för mig att vi lades ner 1979.”

Erik slog näven i talarstolen. ”Men vi överklagade.”

Eskil på tredje bänkraden reste sig upp när skärmen på hans mobiltelefon lyste upp. Skenet från den reflekterades på reliefen av Jesu födelse på taket som badade i det blåa skimret. ”Jackpot!” Han studsade snabbt upp, sprang bort till orgeln där han satte sig bredvid sin fru Aino.

Erik skakade på huvudet. Vilken bedrövlig församling. De var upptagna med att tinderdejta, facebooka, söka jobb och skriva ut myndighetsbrev och blanketter. Erik grävde ansiktet i händerna och sjönk ner på bönebänken. Några ur församlingen lutade sig nyfiket fram. Han kikade på dem mellan fingrarna, suckade högt och vände sig mot det flagnande korset. Ett svagt sorl spred sig mellan bänkraderna. Han knäppte händerna framför sig.

”Var ska vi sedan samlas när Lappland har blivit ett enda reservat, ett rekreationscenter för turister?”

Mobiltelefonerna och surfplattorna lades bort, för ett kärt samtalsämne hade dykt upp. De fortsatte de hetsiga diskussionerna där de hade slutat förra gången. Nu jävlar skulle stockholmarna bygga en parkering på platsen där kyrkan stod. Eller en gigantisk matbutik. Fy fan. Sådant skit skulle de genast bojkotta. Sven och Eskil kunde tänka sig ett mindre systembolag om den byggdes bortom gravstenarna. Spriten på finska sidan hade blivit dyr när de bytte valuta och dragit med hembräntbranschen på prishöjningarna. Och skulle verkligen renarna få vandra fritt som förut? Vad skulle hända med kyrkans trådlösa nätverk och kanalutbud?

Märta hade suttit tyst, nickat med sin stickning i handen. Hon stickade två räta, två aviga och vände på stickningen. Hon tryckte tillbaka glasögonen som hade halkat ner på nästippen och plirade mot Erik. ”Vi skulle ha bytt land när vi kunde. Finland lovade en asfaltväg och ett koppartak till kyrkan. ”

Erik gick fram och tillbaka i mittgången, stannade och höll upp händerna i luften. ”Vi ger dem en anledning att inte lägga ner oss. Vi ska bli hängivna kristna.”

Uttalandet sjönk tyst ner i var och en av dem. Gud bevare för sådant påfund. Johannes blev lika röd i ansiktet som sitt spretiga hår. Bakom ryggen höll han en svart tuschpenna som han hade använt för att rita en prydlig samling upp- och nedvända kors på den vita putsväggen. Sven klappade honom på axeln och ställde sig upp. ”Min son har gått och blivit satanist, så det strider mot hans tro.” Erik gick fram till Johannes och Sven och spände ögonen i dem. ”Så ni vill hellre ha en svart asfaltfläck än en lokal där vi kan samlas?”

Johannes skakade på huvudet.

Erik tittade upp på sin församling och klappade händerna. ”De kommer i övermorgon. Det kommer att bli en minnesvärd gudstjänst.”

 

De två männen från kyrkostyrelsen hade inkvarterats hos Erik. Ryktet om deras ankomst hade spridit sig, klämts in mellan facebookbilder och instagramgillningar på norrsken och snövita naturmotiv. Männen hade åkt tåg från Stockholm till Boden och där bytt till buss. Sven och Johannes som ändå hade varit ute och åkt med skotrarna plockade upp dem i Kiruna.

Stackarna hade sett ut som två istappar i sina tunna tröjor och kavajer och när de hade kommit fram till Kaalivaara var de inlindade i flera lager snö. Riktig vinter fanns bara norr om Stockholm. Här fanns ingen växthuseffekt och solen var en skygg varelse som gömde sig så fort den blev upptäckt.

Kraftigt nedkylda satt de nu vid den tända brasan i Eriks lillstuga, tinade inifrån och utifrån efter att ha fått sig en mugg kaffe till hälften fylld med brännvin. Kaalivaraborna satt i Eriks storstuga och höll ögonen på tv-skärmen som filmade live från webbkameran som hade monterats i ögat på den fällda björnen bredvid brasan i lillstugan.

Det var snart dags för dem att göra entré i lillstugan. På tv-skärmen såg de att Erik hostade till och lade in ett vedträ i brasan. Sven tittade ner på sin lapp, läste tyst upp sina meningar, skrynklade ihop pappret, reste sig och tog pälsmössan från kroken innan han gick ut.

Från tv-skärmen såg de Sven stå vid lillstugedörren med Bibeln i handen. Erik stod så att han inte blockerade kameran. ”Kära Sven, kan det här inte vänta? Du ser väl att jag har fått besök.” Erik svepte med handen in mot stugan.

Sven mumlade, men en spark i smalbenet fick honom att höja rösten. ”Jo, nej, det kan inte vänta. Jag har syndat. Det står i Bibeln att man inte ska synda.” Han masserade sitt ben. Erik tog Bibeln från honom. ”Kära broder, vi tar förlåtelsen på söndagens gudstjänst.”

Sven kliade sig i skäggstubben. ”Jag har hört att kyrkan ska läggas ner.”

TV-skärmen i storstugan visade en suddig bild. En av männen hade ställt sig framför och tunt ljust hår med röd hårbotten tog upp hela bilden. Det snöade mjällflagor stora som kokosflingor. Märta pekade på tv:n med sina bambustickor. Så gick det om man inte tvättade håret med tjärschampo.

Prästens ord trängde sig fram mellan hårstråna. ”Visst är det så, Sven, men nu ska vi inte tala om det.”

De som satt i storstugan tittade på varandra och drog upp dragkedjorna på sina jackor.

 

I lillstugan fick männen påfyllning från termosen och silverpluntan. Ljud utanför fick dem att nyfiket titta ut genom fönstret. Erik ställde sig bredvid dem, tog en snabb hutt ur fickpluntan och skruvade på korken.

”Det är en tradition vi har här uppe. Varje lördagkväll sjunger kören psalmer utanför mitt hem. Vi har inget annat än Gud att fylla upp våra liv med.”

Han öppnade ett fönster. Den kalla vinden drog in snö som lade sig som puder på golvet. Femtiofem rödkindade kaalivaarabor stod utanför fönstret där de turades om att hacka tänderna och föra sången vidare. ”Blott en dag, ett ögonblick i sänder…”

Erik knäppte ihop händerna till bön. Med en frånvarande blick log han upp mot stjärnhimlen. När byborna hade sjungit klart, nickade han mot dem och stängde fönstret. Eriks ögon var fuktiga av smält snö som hade droppat ner från ögonbrynen när han talade till männen. ”Allt vilar i min Fars händer.”

 

Söndagen började inte bra. Satanisten Johannes hade ångrat sig. Han vill inte alls bli omvänd. I helvete heller att de skulle ställa in dopet, för han var gudstjänstens dragplåster.

 

Sven skidade bort till Erik för att diskutera den motvilliga konfirmanden. När Erik öppnade dörren kikade Sven in för att se hur det stod till med kyrkoledamöterna. De två kraftigt bakfulla och förkylda männen hade vaknat till liv och hostade under sina renfällar. Erik lutade sig fram och viskade till Sven. ”Bind fast satan i kälken och dra honom till kyrkan.” Han smällde snabbt igen dörren.

 

Kaalivaaraborna satt tysta i bänkarna efter att den sista tonen från kyrkoorgeln hade ebbat ut. Männen från kyrkostyrelsen lossade sina slipsar och torkade pannan med skjortärmarna, tätt inträngda mellan flera bybor som envisades med att sitta på samma kvadratmeter. De tittade framför sig, på allt utom på Johannes som satt bunden på kälken och stönade högt.

Erik närmade sig Johannes som spottade och fräste. När Erik lade korset på Johannes panna studsade Johannes upp och sparkade loss sina ben från repen. Kälken satt fast på ryggen, men han hoppade upp och ner tills kälken slog med en hård duns på golvet. Han sparkade till kälken som for in i dopfunten där vattnet skvätte upp som felriktat regn. Med repen flaxande runt kroppen sprang han mot kyrkdörren, drog upp den innan han försvann in i en snödriva.      Erik smällde ihop Bibeln. ”Är det någon annan som inte vill bli döpt idag?”

En av kyrkoledamöterna räckte upp handen. ”Ni tror att vi ska lägga ner kyrkan, men den lade vi ner 1979. Svenska kyrkan äger marken och lokalen. Vi trodde vi skulle behöva riva kyrkan efter alla år utan underhåll, men vi ser att ni har skött den fint och renoverat allt eftersom. Är ni intresserade av att köpa kyrkan för en skälig summa minus reparationskostnaderna och underhållet ni har utfört?”

 

När papper hade bytts och signerats stod Erik kvar vid kyrkdörren och vinkade. Sven och hans andrakusin Lars åkte iväg med männen som satt på skotrarna med sina nya stickade vantar, tröjor och yllemössor över mjällfria hårbottnar. Missing People Kaalivaara letade efter Johannes, medan resten satt kvar i kyrkan. Erik tittade på klockan, stängde dörren och gick in i sakristian för att hämta storbildsskärmen. Kyrkan skulle förbli deras samlingsplats. Ingen jävel skulle komma hit och få för sig att bygga radhuskuber till turisterna. Synnerligen inte när det var vinter-OS och kyrkan hade byns bästa tv-utbud med nyinstallerade högtalare.

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: