Nananananananowrimo- en skribents julafton och helveteskval på en och samma gång

hemingway

En dag kvar till NaNoWriMo, National Novel Writing Month, som är en utmaning till alla skribenter att skriva minst 50 000 ord på en månad. Jag är med i Facebook-gruppen NaNoSweden, för att bli peppad när det blir motigt att skriva. Redan nu kan jag känna hur många våndas av att skriva så många ord på en och samma månad. Vad ska man skriva om och hur ska man få tiden till det? Jag är fel person att fråga, för jag ser inte var problemet ligger.

Jag har så många storys i huvuden att det bara är att plocka den som är mognast. Vad gäller tiden handlar det om prioritering. Prioritera mig själv och mina behov eller prioritera andra och deras behov? Året har tolv månader och november månad är min, så kom inte här och pocka på uppmärksamhet. Är det rätt eller fel att prioritera sig själv? Eftersom jag är lika mycket värd som andra, har jag rätt att kräva min rättighet att uttrycka mig själv. Familjen vet vad som gäller, minimal marktjänstgöring och endast akuta problem med nödställda personer eller läckande rör tas emot av mig själv personligen. Resten delegeras eller skjuts upp till december. Så kan man väl inte göra, skriker alla mammor nu. Heliga modersrollen. Nåväl, i november byter jag tillfälligt kön och blir Ernest-fucking-Hemingway och blir det ett krackelerat äktenskap  i spåren av min egoboost, so be it. Jag har bara ett liv och jag tänker inte vara bitter och sedan ta ut det på familjen för att jag inte vågade satsa på mig själv.

I årets NaNoWriMo ska jag skriva fortsättningen på Hem jävla hem, länk finnes här: https://hemjavlahemroman.wordpress.com/. Den har legat och grott i huvudet i några år nu. Handlingen är något så när klar.

Mitt enda lyxproblem just nu är att jag har flera romaner i huvudet som pockar på mig. Efter ”Ett husspöke till salu” kommer jag troligen börja skriva på ”I dina armar är jag trygg”. Jag har alltid sagt att jag avskyr all typ av romantik, men när fan blir gammal blir han romantisk.  Romanen kommer till mig i bitar, när jag sover och när jag vaknar ligger drömmen kvar på kudden som en svettig påminnelse av vad som hänt. Och det är älskog, det är sex, det är hot om våld, brustna drömmar, tvillingsjälar. Jag ser Eklandagatan (tror den heter så) i Göteborg framför mig, hur jag genom hennes ögon trampar på asfalten uppför den sluttande gatan med min 5-6 årige son i handen, hur det knyter sig i magen som en cancersvulst, ju närmare hon kommer sitt hem. Vet inte hur våldet ska ta sig i uttryck idag, genom ord eller handlingar. Och hon drömmer om sin ungdomskärlek.Det kommer att bli otroligt jobbigt och motigt att skriva den, de erotiska scenerna. Jag gick i söndagsskola som barn och lärde mig om syndafallet och helvetes eldar. Sex är syndigt, kan vara trevligt i sin mest renliga form, men du hamnar i helvetet om du idkar sex annat än i fortplantningssyfte. Det finns säkert en särskild avdelning för  skribenter som lockar andra i synden, och där kommer jag att sitta ut tiden.

Men först ut i skrivandet är givetvis halvtokiga Mia som fått sin drömprins, men ändå drabbas av fyrtioårskris, en son med livsexistentiell kris och ett efterhängset spöke. Århundradets midsommarfest och en jobbig mamma, som vill att Mia ska banta och göra något åt sitt trassliga hår, för tänk om drömprinsen tittar bort åt ett annat håll, bort mot de söta blondinerna vars slanka ben slutar i ett par mogna bomber till bröst redo att poppa ut ur blusen. Jag glömde det fallfärdiga huset och ett medium som kommer på besök. Som sagt var, det finns mycket att skriva om.

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑